24 juli 2011
Dagen har varit så himla sämst.
Igår sa Morgan till mig att jag skulle vara på Vik. Jaja, tänkte jag och ställde klockan på sju. Men ingen jävla klocka ringer, utan mamma kommer in och frågar när jag ska vara på Vik "åtta", svarar jag. Då säger hon att klockan är fem ÖVER åtta. Jag har alltså försovit mig, måste påpeka att detta är FÖRSTA gången i hela mitt liv jag försover mig. Galet, men sant.
Så jag hoppar upp, tar på mig kläder medan mamma är bäst och fixar mat och sånt till mig. Jag är så jävla arg att jag gråter också, ingen bra kombo till att sätta i linserna. Mamma kör mig eftersom jag är så förbannad, hon vill inte att jag ska krascha bilen heller.
När jag kommer dit (är ju stressad som as), måste här påpeka att klockan är fem i halv nio, alltså tog det mig drygt tjugo minuter från att jag vaknade tll jag kom till Vik, så är det inte en JÄVEL där. Ingen person alls finns där. Inte ens Morgan, som sa att jag skulle vara där åtta...... Vid nio börjar folk trilla in. Det var tydligen då man skulle vara där. Jag blir ännu argare och ringer mamma och säger att jag ska sluta med allt vad friidrott heter.
Sen finns det ingen grenledare för spkut. Någon som är förvånad? Men John från Bore (Torsby) kom och hjälpte oss. Så det gick bra. Men som grädden på moset så regnar det hela dagen och jag är som en dränkt katt. Förjävligt. Jag hatar denna dagen.
Fast, jag fick träffa min Ida igen, enda positiva med dagen. Plus gratis mat då!
Nu tänker jag aldrig mer vara funktionär på Stjärnspelen. Jag skiter i ifall jag kan eller inte. Jag kommer aldrig acceptera att vara funktionär igen. Inte när all information är så värdelös att man inte får reda på något alls. Aldrig mer i hela mitt liv.
Nu ska jag göra mig varm oboy och vira in mig i morgonrocken plus täcket och se på tv. Pyjamasen är redan på. Ja, klockan är kvart över sex, men jag tänker ha den på mig nu. För ALLA mina kläder var blöta. Från underkläder till yttersta lagret. Hemskt
Igår sa Morgan till mig att jag skulle vara på Vik. Jaja, tänkte jag och ställde klockan på sju. Men ingen jävla klocka ringer, utan mamma kommer in och frågar när jag ska vara på Vik "åtta", svarar jag. Då säger hon att klockan är fem ÖVER åtta. Jag har alltså försovit mig, måste påpeka att detta är FÖRSTA gången i hela mitt liv jag försover mig. Galet, men sant.
Så jag hoppar upp, tar på mig kläder medan mamma är bäst och fixar mat och sånt till mig. Jag är så jävla arg att jag gråter också, ingen bra kombo till att sätta i linserna. Mamma kör mig eftersom jag är så förbannad, hon vill inte att jag ska krascha bilen heller.
När jag kommer dit (är ju stressad som as), måste här påpeka att klockan är fem i halv nio, alltså tog det mig drygt tjugo minuter från att jag vaknade tll jag kom till Vik, så är det inte en JÄVEL där. Ingen person alls finns där. Inte ens Morgan, som sa att jag skulle vara där åtta...... Vid nio börjar folk trilla in. Det var tydligen då man skulle vara där. Jag blir ännu argare och ringer mamma och säger att jag ska sluta med allt vad friidrott heter.
Sen finns det ingen grenledare för spkut. Någon som är förvånad? Men John från Bore (Torsby) kom och hjälpte oss. Så det gick bra. Men som grädden på moset så regnar det hela dagen och jag är som en dränkt katt. Förjävligt. Jag hatar denna dagen.
Fast, jag fick träffa min Ida igen, enda positiva med dagen. Plus gratis mat då!
Nu tänker jag aldrig mer vara funktionär på Stjärnspelen. Jag skiter i ifall jag kan eller inte. Jag kommer aldrig acceptera att vara funktionär igen. Inte när all information är så värdelös att man inte får reda på något alls. Aldrig mer i hela mitt liv.
Nu ska jag göra mig varm oboy och vira in mig i morgonrocken plus täcket och se på tv. Pyjamasen är redan på. Ja, klockan är kvart över sex, men jag tänker ha den på mig nu. För ALLA mina kläder var blöta. Från underkläder till yttersta lagret. Hemskt
